2010-06-15
“Farlig strålning” eller inte? LRF delat.
av Fredrik Johansson
I morse kunde man i P1-Morgon höra en debatt mellan Svenska Kraftnäts vd Mikael Odenberg och Helena Jonsson, som sitter i styrelsen för LRF. Debatten gäller en luftledning som ska dras mellan Hallsberg och Nässjö. LRF vill att den i stället ska bli en nedgrävd likströmsledning, men Svenska Kraftnät menar att detta inte är möjligt.
Ett av argumenten som LRF:s Helena Jonsson använde var att kraftledningen sänder ut “farlig strålning”. Jonsson syftar på de kraftfält som omger alla ledningar och elektriska apparater. Det finns inte några vetenskapliga bevis för att de kraftfält som finns runt kraftledningar i Sverige skulle vara skadliga för hälsan. Riskbloggen ringde upp Helena Jonsson för att höra mer:
Vad menar du med farlig strålning?
- Jag menar att luftledningar omger sig med elektromagnetisk strålning, och att man är osäker på hur det påverkar djur och människa. Jag har förstått det som att det inte finns några bevis för att det skulle vara skadligt.
Men ändå använder du begreppet “farlig strålning”?
- Ja, eftersom jag anser att det finns ett säkrare sätt, nämligen att gräva ned kraftledningen i marken som en likströmskabel.
Tycker du att de svenska gränsvärdena är för generösa?
- Det har jag inga synpunkter på.
I Sverige har fem myndigheter frivilligt kommit överens om ett gränsvärde på 0,4 mikrotesla för platser där människor normalt vistas. Som referens kan nämnas att en borrmaskin omger sig med ett kraftfält på ungefär 20 mikrotesla på nära håll. Detta gränsvärde är strängt med internationella mått mätt. Men en del kommuner och landsting hänvisar till försiktighetsprincipen och vill ha ännu strängare gränsvärden på 0,2 mikrotesla.
Björn Galant, som arbetar på LRF på enheten för energiföretagande och miljö, tycker inte att Helena Jonssons sätt att uttrycka sig på är lämpligt:
- Nja, det korrekta är ju att vi inte vet om elektromagnetisk strålning är ofarlig. Att säga att det är farligt är ett mycket spetsigt sätt att uttrycka det på.
3 kommentarer
Mikael Odenberg säger:
Mikael Odenberg säger:
“De forskningsresultat som hittills presenterats ger inte underlag för och kan inte heller sägas motivera några gränsvärden eller andra tvingande begränsningar för lågfrekventa elektriska och magnetiska fält.” Ja, så står det i de fem myndigheternas vägledning där försiktighetsprincipen presenteras.
Det finns alltså inga gränsvärden för storleken på magntfält. Däremot har vi i Svenska Kraftnät formulerat en magnetfältspolicy. Och där använder vi det mycket låga värdet 0,4 mikrotesla när vi planerar för helt nya kraftledningar.
Jacob säger:
Känns som Helena anammar försiktighetsprincipen och lite till; vi vet att strålning kan vara farligt och har därför ett gränsvärde, även om detta gör risken minimal kvarstår dock en lite risk att vi felbedömt gränsdragningarna, därför är det säkrare att gräva ner.
Snyggt att ni ringer upp och ställer följdfrågor också
Det finns ett elektriskt fält (om det inte är fråga om en skärmad kabel) kring våra ledningar och det finns ett magnetiskt fält. Dessa fält är i praktiken inte kopplade till varandra d.v.s. de är inte beroende av varandra. Att tala om “elektromagnetisk strålning” i sammanhanget är därför irrelevant. Det är i stället skrämselpropaganda på lägsta nivå.