2009-03-20
Fredagsmys: Globala katastrofer
av Fredrik Johansson
Anders Sandberg är forskare på Future of Humanity Institute på University of Oxford. Institutet räds inte de stora frågorna, kan man nog säga utan att överdriva. Framtiden för mänskligheten, teknikens möjligheter och potentiella risker sysselsätter forskarna på institutet på heltid. Riskbloggen ställde några frågor om jordens eventuella undergång till Anders Sandberg:
Vad i din forskning handlar om risk?
-Jag håller med på med globala katastrofala risker, alltså sådana som riskerar att drabba hela jorden och alla delar av mänskligheten. Ett klassiskt exempel är kärnvapenkrig, men det kan också handla om riskerna med modern nanoteknik eller artificiell intelligens som löper amok.
Du som dagligen sysslar med stora risker, är det något du tycker att vi borde vara mera oroliga för än vi är?
- Ja, jag tror att vi borde vara mer oroliga för pandemier, alltså globala epidemier av till exempel influensa. Influensa kanske inte låter så farligt, men ser man på antalet dödsoffer den skördar också i Sverige och västvärlden ser man att det är ganska farlig sjukdom. Pandemier är farliga på minst två sätt. Dels är de farliga direkt, alltså att man kan bli smittad, men också indirekt: vad händer till exempel om länder börjar stänga sina gränser av rädsla för smitta?
- En annan stor risk är solutbrott, alltså utbrott av kraftig elektromagnetisk strålning över jorden. De kan leda till enorma elavbrott som varar längre än vad sjukhusens reservaggregat räcker. Informationsutbytet stannar också av vid ett stort strömavbrott, eftersom all datatrafik och telefoni kräver elektricitet.
Finns det något vi kan göra åt dessa risker redan idag?
- Det viktigaste när vi drabbas av en katastrof är att vi har decentraliserade räddningssytem som fungerar oberoende av varandra. Ibland behövs det samordnade beslut, som till exempel om vi får reda på att en meteor är på väg mot jorden. Men i de flesta fall har faktiskt samordningen en baksida, när allt förstörs på en gång. Ett starkt civilt samhälle är ett bra skydd mot katastrofer. Det finns forskning som visar att i ett katastrofläge är det fler liv som räddas av otränade vanliga människor än av läkare, och då är det så klart bra att lita på sina medmänniskor och inte sätta all tilltro till staten.
Finns det tvärtom något som du tror att vi oroar oss oproportionerligt mycket för?
-Växthuseffekten är ett problem, men den processen går i alla fall just nu så långsamt att problemet antagligen kommer att hinna bli irrelevant. Jag tror att lösningen på klimatproblemet ligger i biotekniken, där koldioxiden kan omvandlas till andra ämnen. I framtiden kan det mycket väl bli så att koldioxid blir en eftertraktad bristvara på samma sätt som olja är idag. Man kan notera att vad som uppfattas som bristvaror beror på den tekniska utvecklingen. För 100 år sedan var valbristen ett energiproblem. Valarna gav oss olja till lampor. Sedan blev olja från berggrunden nästa bristvara, och morgondagens bristvara är antagligen något annat.
